När jag tänker på hur jag beter mig och vad jag gör med olika vänner inser jag hur olika det kan vara. Visst är det alltid så att jag har kul och är mig själv men jag är mig själv på så många olika sätt så även om grunden är samma kan det bli väldigt olika. Egentligen tror jag inte det handlar om att jag försöker vara på olika sätt utan bara om att det blir så och kanske hänger det ihop med att ens vänner plockar fram olika sidor av en. Jag kan nämligen sitta och tänka på vad jag längtar efter att göra och det är alltid olika beroende på vem jag senast träffat. Eller det kanske inte är helt olika men prioriteringarna blir så annorlunda. Faktiskt kan det nog vara rätt så bra att få känna sig på olika sätt men det kan vara förvirrande också. När jag var i Vemdalen till exempel med fint folk kände jag att jag egentligen inte behövde hästarna för att jag fick ut så mycket av att vara med dem men sen när man är i stallet inser man att jag typ aldrig kommer kunna släppa det och allt det sociala som man har där. Eller ibland om jag känner mig tråkad på livet tänker jag att jag behöver lära känna ny människor men vad hjälper det. Bättre är väl lära känna de jag redan har fast ännu bättre?
Vänner är verkligen nåt som gör mig lyckligt men jag måste bli bättre på att värdesätta dem för ibland beter jag mig så dumt. Efter Vemdalen insåg jag också hur dumt jag tänkt ett tag eftersom att det verkligen är några av världens bästa personer som jag har där. Jag måste prioritera om ifall jag ska kunna behålla alla de vänner som jag behöver och vill vara med.
Skriv. Skriv. Skriv. Jag skulle kunna skriva en hel bok om bara mina tankar men det här får räcka för dagen om annat ska hinnas med. Hoppade förresten Filleboy förut och duktig var han! ♥










Det är ni som gör mig till den jag är och det ska ni ha cred för. Tack alla finaste!