Att gå mascaralös är min räddning dagar som denna för när man flera gånger skrattar så man tjuter är inte mascara nåt man vill ha. Anledningarna till mina skrattattacker håller jag nog lite hemlis men jag kan ju summera dem med orden kalenderskrivning, sevärdhet och två tjerer på toan som blev till fem. Min dag var lite galen men det är ju kult!

Nu har jag varit hos mina små hästar och inte vet jag vad jag ska säga om det. Det är förvirrande och svårt men tur är ju att jag får hjälp och att dagens ridpass fick omplaneras till galopp på fältet är väl bara att acceptera. Tack Tuva, Amanda, Lotta och Maria för att ni hjälper mig :)

Nu ska här pluggas för svenskaarbetet är inte riktigt lika klar som det borde. Ajdå!