Idag har jag insett varför jag aldrig bråkar med mina föräldrar. Anledningen stavas "jag-är-aldrig-hemma". Det är sant, har nämligen varit hemma samtidigt som min familj från klockan två fram tills nu idag och det har varit sååå påfrestande. Dock har jag lyckats med att vara snäll men det är knappt alltså, förstår inte hur de som är hemma hela helgen med sin familj står ut. Inget illa ment mot min familj för jag gillar den men jag pallar't inte. Jag behöver space.

Det var allt viktigt som jag ville dela med mig av för tillfället. Nu ska jag checka ponnyakuten, sova och kolla film. Ojuste! Plugga, vill inte. Var försvann all motivation? Just nu är jag opepp tjej :(